Belgarna älskar sin öl och det bryggs ofta öl för högtider och evenemang. Påsköl, julöl och sommaröl hör till några av de ölsorter som bryggs i nya tappningar varje år.

Öl är för belgaren vad vin är för fransmannen, sägs det. Och en titt i det belgiska köket skvallrar om att så verkligen är fallet. Öl används gärna i matlagningen, och öllistan på krogen är ofta imponerande läsning. Här rekommenderas läckra, kraftiga brygder till kött, lättare skapelser till skaldjur och spontanjästa fruktbrygder till desserten. 

Det är svårt att generalisera om belgiskt öl, eftersom man tillverkar olika stilar: klosteröl, trappistöl, veteöl, spontanjäst öl, fruktöl och naturligtvis också lageröl (två av tre flaskor som dricks i landet är lageröl)..

Trappistöl är delvis unikt för Belgien, som har sex av världens tolv ölproducerande trappistkloster (övriga: två ligger i Nederländerna respektive ett i Österrike, Frankrike, Italien och USA). Klosterorden, en utbrytargrupp från cistercienserorden, ska vara helt självförsörjande – och öl är en del i detta. Vissa regler måste uppfyllas för att klostret ska få använda begreppet Trappist på etiketten. 

För att få trappistölstatus måste ölet bryggas innanför klostermurarna, och överskottet av försäljningen ska gå till välgörande ändamål. De sex trappistklostren Chimay, Orval, Westmalle, Westvleteren, Achel samt Rochefort gör väldigt olika öl, men det finns gemensamma nämnare. Ölen har ofta hög alkoholhalt, smakar mycket och är utpräglade matöl.

Trappistöl har oftast en högre alkoholhalt, omkring 7-9 volymprocent, är fylliga, och har allt som oftast en aningen söt smak. Samtliga parametrar borgar för en utveckling på flaska, där ölen jäser en andra gång på flaska och efter många års lagring utvecklar en karaktär där kolsyran går ner, ölen rundas av och blir något torrare, och kan ibland få en smakbild inte helt olik ett portvin.

Trappistklostret Orval gör bara en variant, men exempelvis Chimay gör tre varianter. Westmalle-klostret tillverkar två sorter, en dubbel med 7 volymprocent och en trippel med 9,5 – båda eldiga men utan att alkoholen känns påträngande. Som alternativ till vin är därför dessa öl oftast oslagbara.

Spontanjäst öl är också unikt för Belgien. Det är det äldsta sättet att göra öl på. Här låter man luftens mikroorganismer angripa brygden som ligger i stora öppna fat, eller till en början i bassängliknande cisterner. Denna typ produceras nästan bara i trakterna utanför landets huvudstad Bryssel.

Spontanjäst öl blir mycket syrligt, får en oxiderad ton och kan smaka lite ättika eller vinäger. Låt dock inte detta avskräcka, för det är oftast oerhört gott. I synnerhet till mat.

Några av dessa bryggdes i väldigt små volymer av så prominenta bryggare som De Molen Brouwerij, De Struise Brouwers, Monks Café & Brewery och Franck Mueller från Riegele.

Imperial stout, alkoholhalt varierar

Black Isak är en imperial stout som bär smak av lakrits, tunnor och tjära.

Imperial stout, 11,2%

En fint balanserad öl som bra kännetecknar sorten India Pale Ale.

IPA, 5,0%

Detta är en välhumlad dubbel IPA med bra bett i smaken.

DIPA, 7,7%

En lättdrucken pilsner som är ett typexempel på en bra ljus lager.

Ljus lager, 5,2%